Man landar, man andas

Dag 3, allt börjar falla sig på plats. Inga möbler som ligger i förpackningar längre, inga glas som står i flyttkartonger och badrummet är inte fyllt av plastkassar för att schampoflaskorna inte ska läcka ut under färden. Det har varit en del att stå i och ensamheten har inte ens kommit och tryckt på. Det har inte varit det minsta jobbigt att vara helt ensam i en ny stad, där man inte känner någon. Det har faktiskt bara varit skönt att smälta in i bakgrunden.
 
Idag var första dagen på universitetet. Att cykla 20 minuter är ingenting när man cyklar bredvid parker och fina byggnader, Malmö är ju byggt för cykel-liv, och vägarna var riktigt härliga. Idag var första dagen av tjuvkik. Det inleddes med introduktion i hur det är att plugga på universitetet. Att gå in i en halvfylld föreläsningssal helt ensam hade skrämt livet ur mig om jag inte fått höra "Simone, alla känner likadant, hitta ett vänligt ansikte och en ledig stol brevid, ta det därifrån" av en släkting fördrygt en månad sen. Nu gick det bra. Och introduktionen var väldigt bra och givande. Därefter blev det dags för fika, och mingel kring de olika organisationer som jobbar inom Malmö Universitet. 
 
Idag har jag hämtat ut paket och även besökt närmsta lilla affären, det är ändå en kontrast mot tidigare, när man behövde köra 15-20 minuter för att komma till närmsta postombud. Nu så går jag fem minuter. Det passar mig bra. 
 
Imorgon är det dags för rundvandring i de lokaler vi kommer studera i. På fredag ska jag till Martin, och jag ska hem-hem till helgen. På måndag drar allvaret igång då vi har upprop, och på tisdag börjar äntligen insparken. Det känns overkligt, men ändå extremt bra. 
 
 

Nedräkning

Mitt rum liknar någonting som är på språng, något som inte landat. I mitt fall har jag dock inte lyft än. Flyttkartong på flyttkartong, Ikea-kassarna är ihopspända med buntband. Det talar om vad som ska ske.
 
Det är dock inget främmande, hela året har sett likadant ut. Resväskorna har avlöst varandra. Det var alltid en ny destination på språng. Väskorna för 4 veckor var uppmärkta: Tyskland 6 dagar, Polen 6 dagar, Valborgsfirande i Skåne, 4 dagar.
Månaden senare var det istället: SM-vecka på Strömsholm, Studentfirande i Skåne och sedan 8 dagar i Frankrike. För veckan däremellan hängde kläder för 6 dagars studentfirande. Någon vecka senare var det olika destinationer varje dag. 
 
Efter varje hemkomst var det likadant. Töm väskorna, släng alla kläder i tvätten, börja packa igen. Men nu är det annorlunda. Nu ska jag komma hem, till ett nytt hem. Framme på destinationen ska jag packa upp, organisera, och inte packa ner allt igen. Jag ska för första gången på väldigt länge bara få landa. Bara få vara. Lära mig en ny busstidtabell, cykla nya kvarter, hitta nya träningsformer, förgylla en helt ny vardag och fritid.
 
Om fyra dagar får jag nycklarna i min hand, till hundra kvadratmeter att älska som ett nytt hem. 
 
 

Ett antagningsbesked och en lägenhet senare.

Det är ett tag sen jag slutade blogga, för den som hänger med är det över ett år sen. Det har vart framgång, motgång, emotionellt rörande, och samtidigt uppfriskande, lyftande och nyttigt för mig på detta året. 
 
Hela årskurs tre på gymnasiet blev som alltid fyllt med skratt, tårar, intensiva pluggkvällar och veckor jag inte var i skolan. Tidigt insåg jag hur ovärt det var att sitta på en viss storts lektioner, jobbade bättre hemma på egen hand. Tog saken i egna händer och bokade ett möte med rektorn. Jag tentade av 300p och fick nästan 7h ledigt från skolan varje vecka. De tre veckorna före, under och efter studenten fyllde mig med så mycket glädje. På grund av YR-SM missade jag min studentbal. Jag ångrar mig, trots en fjärdeplats på SM:et. Studenten firades med pompa och ståt. Lycklig, framförallt över att gå ut med flera tunga referenser och intyg samt ett meritvärde som tog mig in på drömutbildningen. Därefter följdes 8 dagar i Frankrike med personen jag älskat i då 8 månader, trots 3 timmar enkel väg oss emellan. 
 
Antagningsbeskedet kom, jag skulle få blanda allt jag älskar - ekonomi, juridik, matematik, försäljning, kundkontakt och fina hus. Den 3/8 börjar tre år på Malmö Universitet där jag ska plugga till fastighetsmäklare. En sak jag fick befara snabbt var att hitta lägenhet i Malmö inte är det enklaste. Trots tunga referenser och många bekanta i området fick jag inget napp. Tills en dag när jag på skakiga ben gick in i den finaste lägenhet jag vet, och på än mer skakiga ben -  idag, sträckte fram handen och skrev på kontraktet. Den 27/8 flyttar jag in på 99kvm med min bästa vän since forever. Första flyttkartongen är redan fylld. 
 
Så ett antagningsbesked och en lägenhet senare är det nu dags för mig att göra comeback i bloggvärlden. I en större stad, med tomt bagage. Jag är inte riktigt 100% redo för allt än, tanken att flytta hemifrån, plugga och rodda ekonomi över varje månad skrämmer mig lite. Men jag känner mig redo, måste vara redo. 
 
Det är ett roligt sätt för er hemifrån att följa mitt livs äventyr som börjar nu. När jag ska stå på egna ben och lära mig av livet. Välkommen att följa med. 
 
 
Visa fler inlägg