Man landar, man andas

Dag 3, allt börjar falla sig på plats. Inga möbler som ligger i förpackningar längre, inga glas som står i flyttkartonger och badrummet är inte fyllt av plastkassar för att schampoflaskorna inte ska läcka ut under färden. Det har varit en del att stå i och ensamheten har inte ens kommit och tryckt på. Det har inte varit det minsta jobbigt att vara helt ensam i en ny stad, där man inte känner någon. Det har faktiskt bara varit skönt att smälta in i bakgrunden.
 
Idag var första dagen på universitetet. Att cykla 20 minuter är ingenting när man cyklar bredvid parker och fina byggnader, Malmö är ju byggt för cykel-liv, och vägarna var riktigt härliga. Idag var första dagen av tjuvkik. Det inleddes med introduktion i hur det är att plugga på universitetet. Att gå in i en halvfylld föreläsningssal helt ensam hade skrämt livet ur mig om jag inte fått höra "Simone, alla känner likadant, hitta ett vänligt ansikte och en ledig stol brevid, ta det därifrån" av en släkting fördrygt en månad sen. Nu gick det bra. Och introduktionen var väldigt bra och givande. Därefter blev det dags för fika, och mingel kring de olika organisationer som jobbar inom Malmö Universitet. 
 
Idag har jag hämtat ut paket och även besökt närmsta lilla affären, det är ändå en kontrast mot tidigare, när man behövde köra 15-20 minuter för att komma till närmsta postombud. Nu så går jag fem minuter. Det passar mig bra. 
 
Imorgon är det dags för rundvandring i de lokaler vi kommer studera i. På fredag ska jag till Martin, och jag ska hem-hem till helgen. På måndag drar allvaret igång då vi har upprop, och på tisdag börjar äntligen insparken. Det känns overkligt, men ändå extremt bra.