När man inte kommer längre, vill man inte längre

Att det är onsdag eftermiddag spelar ingen roll, vi är redan inne på första glaset vin. Vi firar gårdagens seminarie, och vi har hela eftermiddagen vart på ett event. Ingen bryr sig direkt om klockan, bussarna går någon timme efter midnatt ändå. Vi diskuterar om det är värt att sticka till gymmet någon timme senare. Jag har inte ens fixat gymkort än. Lever lite på gamla meriter fortfarande. 
 
"Men hur tränar du då Simone?"
"Eh, jag brukade träna minst 3 timmar varje dag innan, men jag vet inte längre". 
 
Jag saknar ridningen något otroligt, trots att mitt sociala liv har utökats likt en exponentialfunktion. Jag saknar inte dirket att rida varje dag, men jag saknar Latte och Alaska. Hjärtat blev fullt varje gång jag gick in i stallet och hörde deras gnäggande stämmor. Men att träna, jobba mot mål, lägga ner min själ i en elitsatsning, saknar jag inte. 
 
Jag är inte på något sätt ledsen att jag pausade. Jag tror vi alla som håller på med hästar har svårt att erkänna för oss själva att livet utan hästar är skönt. Att jag inte längre rider varje dag tar aldrig ifrån mig den kunskapen jag fått. Man kan börja igen. 
 
En kompis mamma tyckte beslutet var klokt. "Du har ändå redan gjort exakt allt". Och det ligger en sanning i det. Även om det skär i hjärtat när man bläddrar blad och ser "Lag-SM" stå inskrivet, på sidorna där inget var bestämt förutom just tävlingsplaneringen, så hade vi toppat målen.
 
Jag kommer aldrig rida högre än MsvB i dressyr, inte heller hoppa högre än 125cm felfritt, jag och Latte når inte 3* fälttävlan ihop. Skulle jag då börja om? Med en ny häst, göra samma resa, för att kanske nå lite längre? När ekvationen inkomst - utgifter föll på plats så insåg jag att den resan skulle inte gå ihop sig ekonomiskt heller. En naturlig paus helt enkelt. Latte ska få föl istället, dock vill jag inte ha ett föl själv, då det känns för osäkert att garantera hur mitt liv ser ut om 5 år. Jag vet ingenting. 
 
Och här är jag, på tomma blad, på en bar med nya människor. Svarar glatt "Letar bästa gymmet" och blundar en sekund. Påväg att skapa min nya framtid, som kommer inkludera fler samtal över flaskor av vin, och för stunden trivs jag bra här.